A YEAR IN THE STATES...OR?

379 dagar i Australien från och med idag. Varför åkte jag till Australien när mitt mål var California, USA? Efter studenten, efter några månader på sjukhuset fick jag nog av att sitta hemma i katrineholm och läsa alla olika resebloggar om hur kul de hade. Viktor, Philip, David, Clara och jag tog ett break och åkte till Portugal, Lagos (24 aug 2010) för att surfa och ha kul. När vi kom hem bestämde jag mig att ge upp letande efter en perfekt familj i Cali så jag började slå in Australien istället. Efter några dagar fann jag en familj, tre barn som bodde i Sydney, Balgowlah. Familjen lät bra och efter några skype så bokade jag min enkel biljett till Australien (24 okt 2010). Mina tre första månader med familjen kanske inte vara en dans på rosor men ni vet, första tiden i ett nytt land. Upptäcka, träffa nya människor och framför allt prata engelska. Jag hade det super kul, nya clubar, killar, festival, fira nyår osv..osv. Bortsett från att vara au pair så hade jag kul, men 50h av jobb som jag inte riktigt njöt av var mindre kul så jag sa till...efter många but så övertalade jag mig själv att mitt 1års visa (som man bara kan få en gång i livet) inte var värt att slösa på en familj som inte uppskattade mig. Pratade med pappan och drog samma dag ( 4 feb 2011). Kan säga att det var det bästa beslutet jag gjort i hela mitt liv. Även om det vara svårt att säga det face to face men hellre 10min pain än veckors av det right? Vart tog jag vägen? Nu hade jag tur som fick lära känna några svenska tjejer här nere, mina första månader i Australien spenderade jag mycket med Therese, en super gullig tjej och jag stannade några nätter hos henne men eftersom hon själv var au pair så funka det inte riktigt. Jag fick i kontakt med Linnea och en annan Terese som jag ibland gick ut och festade med under min ”underbara” au pair tid hos familjen i Balgowlah. Linnea och Terese bodde bara några minuter från mig. Manly. Så jag crashade faktist hemma hos dem i tre veckor. Seriöst, jag var så confused, visste inte vad jag gjorde eller skulle göra och smart som jag var...hade jag ju inte riktigt sparat mina löner från au pair tiden eller hade sparpengar från Sverige. Att bara sluta så där, samma dag var inte riktigt väntat så det var verkligen att vända på allt. Men tjejerna hjälpte mig mycket på traven. Jag sökte jobb och fick ett simple "fish n chips shop" jobb men jobbade där i ca 1 vecka då lönen var halvtaskigt. 10dollar/h. Jag fortsatte att söka jobb och boende. Nappade på två resturanger och valde Cirella (beachfront). Självklart ljög jag att jag hade varit servitris innan, var så nervös att jag inte skulle få jobbet på min trial.. men guess what. Jag var faktiskt duktig, tro eller ej men jag hade kul dem första veckorna sen började chefen bli lite bang i huvet och efter 3månader med dem avslutade jag kapitlet ( 08 apr 2011). Under dem tre månaderna hann jag även flytta in (1 mars 2011) hos tre härliga oz- killar. Chris, Tim och Mitch. 200dollar i veckan + gas/water och städerska. Helt ok, men gosh vilka vänner jag har fått. Fick lära känna alla deras grabbar och haft mycket kul. Mycket skratt och festande. Det var faktiskt killarna som övertalade mig att sluta på Cirella och genom Tim fick jag lära känna Joe som äger två caféer i Manly och fick en liten trial på en super chill café. Jobbade ca 2 dagar där med Pete och hade så mycket kul men eftersom cafét var väldigt litet behövdes inte personal så jag fortsatte att leta.. leta och fick napp tillslut. Organicus..(05 apr 2011) pratade med manager'n och berättade i princip hela min historia.. han skrattade lite smått och sa att jag kunde komma på trial och ge det a try så jag tog chansen och kom tillbaka dagen efter (under min trial på Organicus jobbade jag fortfarande för Cirella- det gäller att göra allt -multitasking så man inte mister en veckas lön- här betalar arbetsgivaren veckorslön) och min första dag på Organicus gick super duper. Fick inte riktigt kontakt med dem andra som jobbade där eftersom alla var Australienare vilket gör att man har mindre saker gemensamt med dem. (När jag jobbade för Cirella var alla från olika länder, resande fot). Men ju längre jag jobbade där desto närmare kom jag dem...vi hade så kul, skrattade och sjöng till alla Bob Marley låtar...det var helt enkelt så sjukt underbart vib mellan alla oss. Inga nya anställda utan det var vi, bästa teamet man kunde hitta! Jag var så nöjd med mitt jobb men efter ca 9 månader i Sydney ville jag självklart se resten av Australien då mitt Working Holiday visa skulle gå ut om 3 månader, dvs jag måste lämna landet. Så jag hade lite planer, kollade upp vad man kunde göra och vart jag skulle ta vägen näst. Vill bara klämma in tiden då jag jobbade för Organicus, då allt party party var på g. Så mycket och så kul jag hade. Mycket Shore Club, och ja fina killar var det också. Ha. Bara manly flickorna som förstår detta nu men denna tid.. träffade jag även Stefan. Kärlek självklart. Killar finns överallt men just the one.. den där speciella som du alltid velat ha. Världens bästa. Denna tid hade Terese den jäveln lämnat oss för att åka tillbaka till Sverige. Jag träffade Stefan med Terese på Celinas farwell dinner (9 maj 2011). (Celina är en tysk, super söt tjej som jag skulle ha delat rum men, men fick aldrig rummet...och eftersom hon bor i Manly så träffar man på varandra väldigt ofta när man går ut) Och Stefan känner Celina genom surfing, ute i vattnet. Så Stefan och hans housemate Ed var även där. Och det var så StefAnn började. I juli fann jag på gumtree.com.au (en super bra hemsida om ni vill hitta boende, jobb, au pair jobb eller vad som..surfboard m.m - det var genom gumtree som jag hittade killarna jag bodde med och Celina) hursom, så fann jag jobba på spa resort och få gratis boende. Så vi (jag och linnea) gav det en chans. Vi ringde upp Bella som ägde stället och frågade lite efter information och vad som gällde och det lät bra enligt oss så, boka flyg, packa väskan, säga upp mig från det absolut bästa jobbet och lämna tryggheten, alla vännerna, familjen, pojken och shore club (he). Och 14 juli vi lämnade och flydde till Cairns. Redan då hade vi problem.. hur tar vi oss till Kuranda (spa resort stället vi skulle till)...taxi skulle kosta oss ca 100dollar. Verkligen inte värt då buss kostar 12 dollar. Men eftersom det var försent för det tog vi en trasportbuss, gratis från ngt hostel. Och stannade på Gilligans, ett massiv hostel för backpackers. På morgonen checkade vi ut och letade efter bussen som kunde ta oss till den rätta destinationen. Äntligen, ni ska veta. Jag med min handväska på 12kg, resväska på 23kg. Hmm, jag såg inte ut som en backpacker, hur mycket jag än ville just då. Vi fann våran ”massiva” buss (väldigt liten med andra ord). Fanns inte ens plats under bussen att pressa in min gråa lilla resväska så jag fick, eller snarare Linnea fick dra upp den på bussen och självklart blev det lite trångt att dra den mellan stolarna. Det fick ta den tid det tog, men tillslut fick jag upp den på sätet, och ytligare problem uppstod. Vägen till Kuranda var tydligen in the forest, upp för backen och on top of the hill. Att hålla emot en väska som väger 23kg. Som tur satt det en stor gubbe på andra sidan av bussen och höll emot åt mig. Jag och min resväska. Vi kom i alla fall fram tillslut och gissa vad. Det var DÖTT. Inga gäster, inga människor, inga backpackers. Jag tittade lite snett på Linnea och log konstigt, vi väntade på nycklarna till rummet och där satt vi. Helt ensamma + Gavin, en gubbe vi fick lära känna under den tiden vi bodde där. På morgonen fick vi uppgifterna, 4h städa och sedan off och göra vad vi ville, men frågan var ju vad kan man göra? Vi är i Kuranda, mitten av ingenting och allt stängde vid 3 tiden. Det var mest häng på rummet och sova. På kvällen erbjöd Gavin oss att hänga med honom till en liten by 1h därifrån och titta på hans vänner uppträda. Vi hamnade i en liten pub med super fulla människor. Linnea var nog den enda vita tjejen där. Efter mycket skratt och prat med fulla gamla människor ville vi hem så Gavin tog oss hem och seriöst, började köra oss till någon nature ställe helt no where. Vid den stunden var jag inte lika rädd men när jag tänker tillbaka kanske det inte var det smartaste vi gjorde, vi är två svenska tjejer helt vilsna med en konstig gubbe i mörkret klockan 11pm. Vad tänkte vi? Men vi mår bra och inget hände. Efter två nätter på Kuranda ”Spa and Resort” fick ni nog, vi packade upp och tog tillbaka allt vi ägde och drog. Väntade på bussen vid sidan av motorvägen och hamnade tillslut i Cairns igen. Glada och nöjda drog vi väskan för att hitta något billigt och bra. ”Front water” hostel. Yttligare problem när vi precis hade bokat rum för 3nätter. Det fanns ingen hiss och rummet låg på tredje våningen, ja..resväskan igen. Linnea blev lite paff så hon drog upp den och ja, jag skäms. Haha. Det var precis det enda Elin (Fias frisör) sa till mig. RES INTE MED EN RESVÄSKA PÅ HJUL. Och vad gjorde jag? Reste med en resväska på hjul, självklart. Smarta, kloka Ann, utan spar pengar, boende och jobb. Efter vila, sola och bada var det dags att lämna Cairns och åka vidare…hela den resan är redan nedskriven på bloggen så jag tar upp den dagen vi skulle kliva på båten för att åka och segla i två nätter. Linnea hade bokat sin resa ned till Sydney via Noosa efter seglingen. Och jag, nästan inga pengar kvar (igen självklart) visste inte vad jag ville. Sydney var inte direkt något jag vill tillbaka, även om jag hade Stefan lovade jag mig själv att inte åka tillbaka fören jag upptäckte något nytt och Byron Bay har alltid varit lockande. Efter ett samtal med Stefan bestämde jag mig att boka min Grey Hound buss raka vägen ner till Byron Bay, 25h. Klart done och så klev vi på båten. Den fina seglingen var över och det var dags, bussen. Bussresan på 25h. Plåga på högnivå och vid åtta på kvällen var jag där. Ensam och mörkt i Byron Bay. Ingenstans att ta vägen då jag aldrig bokade ett hostel. Tur nog hittade jag bara en kille som jag frågade och han skulle till The Art Factory. Ett super coolt ställe för backpackers som jag rekommenderar om ni ska bo någonstans här i Byron Bay. Så jag hängde med honom + en kille till och vi spatserade hela vägen dit. 27dollar/natt (svindyrt) men det fick duga. Efter några nätter började jag få panik igen. Jobb, jobb! Mina pengar började ta slut IGEN. Och det finns inga jobb här, så backpackers… åk någon annanstans om ni vill ha ett garanterat jobb. Tur finns men rinner ni ut på pengar så åk inte hit (även om detta är paradiset) men, Paul och jag letade och letade och tillslut hittade jag på gumtree (igen) min fin fina familj. Hade en snabb träff med Skye (mamman) och allt gick galant. Redan efter en vecka flyttade jag in. Och tro eller ej, sista dagen innan jag flyttade in var även den dagen mina pengar tog slut. Så ja, jag tror på mirakel här i livet, lycka och tur. Nu har jag bott med familjen i ca 3 månader och är mer än glad att jag vågade ge mig in som au pair igen. Jag har surfat otroligt mycket och lever livet mer än vad jag har gjort. Har träffat så mycket nya människor via familjen och barnen är bara helt perfekta. Älskar min nya familj. Med ett yttligare second holiday visa kan jag stanna ett år till, och vi hela familjen flyttar ”hem” till Sydney om två veckor. Närmare mina vänner och pojke. Så hela denna historia, mitt år i Australien handlar väl mer om att allt kommer att lösa sig. Sen får jag tacka min MOR och släkt så hemskt mycket för hjälp på traven när det som mest behövdes. Våga och följ hjärtat ibland. Allt löser sig, det gjorde det för mig. Allt man behöver göra för att få jobb är att översätta sitt CV, och restauranger kräver ett RSA (kunna servera alkohol) och kursen kostar ca 80dollar och du kan ta den var som helst i Australien. Googla lite och ta det när du kommer hit, 5h grej. Har du ett RSA, CV är du mer än klar för att gå jakt. Våga gå in överallt och fråga, du har inget att förlora. Och första stället kommer alltid att vara den svåraste sen blir det bara lättare och lättare, och jobb finns överallt. De anställer ALLTID, så var inte rädd att ni inte kommer att få ett jobb. Får man inte top notch från början får man ta det som finns sen så är det bara att börja klättra tills man blir nöjd. Det är under den vägen man hittar sina vänner, människor man kan lita på och lära sig av sina misstag. Våga bo med främlingar och expandera ditt umgänge. Jag älskar Australien, och du som planerar att komma ner hit, fy vilket äventyr du kommer att ha framför dig. Boka och kom nu. Sommaren börjar smyga sig fram och det är redan 28grader. 30 i Sydney och 32 i Cairns. Kom kom nu! Ses down under mates. xx